GÄSTINLÄGG!

Detta kom i min brevlåda igår. Den elektroniska alltså. Jag tackar min goda vän för hennes gästinlägg!
"Etnologiska funderingar från MVC", var rubriken.

"Nej, jag är inte gravid, oroa er inte. Men det senaste året har jag flera gånger varit på min MVC för att få p-piller. De senaste två besöken har gett upphov till lite funderingar...

Senast jag var där, för tre månader sedan, var en underlig upplevelse. Deras väntrum är jättetrevligt, med vita soffor, varmt färgade gardiner. Idag när jag var där var ljus tända. Senast satt jag där och väntade, insåg att de ända tidningarna som fanns att läsa handlade om graviditet och barn. vad jag som inte vill bli gravid ska läsa om var svårare att avgöra. Mitt emot mig sitter en höggravid kvinna. Magen spänner under den randiga tröjan. Skrattar till, inser hur olika vi är: hon är där för att hon snart ska få barn; jag är där för att jag inte vill bli gravid. Så hör jag en röst bakom mig; en ny patient har kommit in och pratar med receptionisten. Hon har haft missfall tidigare och nu känns det som att något är fel; hon vill kolla att fostrets hjärta slår.

Hon och hennes man slår sig ner brevid den höggravida kvinnan, oroliga. De håller varandra i händerna. En stund senare kommer jag se dem gå från ett undersökningsrum till ett annat. Jag har ingen aning om vilket besked de fick. Så där sitter vi , besökare på samma MVC, med helt olika tankar. En (förhoppningsvis) glad blivande mamma, ett oroligt par som kanske kommer få ett fruktansvärt besked om en liten stund, och en student som vill få ett nytt piller för att slippa ligga o gråta hela dagarna, utan sexlust.

Idag när jag kom tillbaka för att förnya mitt recept var jag först ensam i väntrummet. Ljus brann som sagt, det var rätt tyst och stilla. Jag läste i min bok och väntade, kände hur ett lugn infann sig. Några sköterskor/barnmorskor stod och småpratade, en av dem tog en sticka och gick in för att göra ett urinprov på sig själv. Om detta pratar de ogenerat, om än med dämpade röster. Några går förbi mig, ler varmt. En kvinna kommer ut i väntrummet med sin bebis som genast börjar hulka och gny. Vi andra skrattar åt barnets gråt, innan mamman slår sig ner brevid mig och ammar. Hon möter min blick och skrattar till. Min barnmorska ropar upp mig, mötet går snabbt och effektivt, trots att det är jag själv som sjabblat bort mitt recept och därför måste få ett nytt.

Det kunde inte vara större skillnad från vårdcentralen två trappor upp. MVC signalerar värme i allt från inredning till bemötande. Här måste det röra sig om mer än enbart funktionell vård (fråga mig inte ens vad jag tycker om min ordinarie läkare...). Alla i personalen som jag ser är kvinnor.
För att försöka sammanfatta: jag tycker mig se tydliga skillnader i stämning och beteende (kan inte riktigt säga "kultur" i detta skeende) här."

Ja, vad säger ni? Vadan denna skillnad? Fram med de genusvetenskapliga, feministiska, landstingskritiska (eller landstingsrosande!) glasögonen och kommentera!

/yrsa och den goda vännen