Friday, September 26, 2008

Ja så var det dags

Jag ska söka en tjänst som jag faktiskt vill ha.

Men tänk om jag inte får den? Vad gör jag då?

Äsch, det får bli som vanligt, inga förväntningar så blir man inte besviken. Men drömma och hoppas...ja, det blir nog svårt att låta bli den här gången...

Annars, arbetslösheten märks inte av så mycket, har fullt upp ändå. Söker minst ett arbete om dagen, tar hand om valpen och dessutom blir det en del ströjobb på olika håll. Så, som sagt, fullt upp ändå. Men självförtroendet...det kan liksom inte vara på topp när man inte har något stadigt. Fast det är klart, valpen får väl anses vara stadig då!

Hör av er om ni vet någon ledig plats på jordklotet för en liten yrsa!

Kram på er

Monday, September 15, 2008

Tillbaka till veterinären - 3

Jodå, så reste vi dit igen.

Nu är han friskförklarad med restriktionen att om han börjar bete sig konstigt eller inte vill göra saker som han brukar göra så ska vi höra av oss.

Så väntade vi på att fakturan skulle regleras mot försäkringsbolaget. Då kräks han två gånger, men det beror nog på stressen att sitta i väntrummet med alla djuren omkring sig. Plus att han inte ätit frukost. Plus "de främmande människorna som envisas med att klämma och böja varje gång vi kommer till det där stället", det vill säga visiteringen som utförs av veterinären för att fastställa att han faktiskt är frisk nu.

Och så en bild på oss där vi vilar på golvet en stund förra veckan:

Over and out.
/yrsa

Monday, September 8, 2008

Han mår bättre...

...men liksom inte helt bra...

/yrsa

Friday, September 5, 2008

Tung vecka


Jahaja.

Det började i tisdags med en rolig lekstund i rasthagen. Den andra hunden var lite tyngre och äldre, men det har gått jättebra förr.

Så hör vi dem skälla till inne i buskarna, och så kommer de farandes åt varsitt håll. Jag klämmer igenom, kollar i ögon, mun och öron. Känner och tittar, böjer och sträcker. Ingen reaktion någonstans, annat än att den andra hunden inte är så intressant längre. DET är ett säkert tecken på att något inte är som det ska.

Vi tar bussen hem. På bussen "gnyrskäller" han tre gånger, detta från en hund som aldrig säger ett knyst (annat än lekmorrar). Nu är något fel.

Det fortsätter och efter några timmar där Keo då och då gnyr till ringer vi veterinär, får komma in akut och de konstaterar att han har något som gör ont i nacken. Muskler eller skelett? Det kan de inte säga med säkerhet. Röntgenbilderna är svårtydda, skelettet är ju inte "färdigt" och ger inga skarpa bilder. Meningit kan inte uteslutas. Vi åker hem med en valp som nu ska röra sig så lite som möjligt i tre veckor och dessutom ska äta smärtstillande.

Onsdagen förflyter ganska lugnt. Han är medtagen, men verkar inte ha så väldigt ont. Gnyr bara någon enstaka gång.

Kräks på eftermiddagen.

Får smärtstillande på kvällen och sedan drar det igång. Han kräks med en timmes mellanrum fram till halv tre på natten, sedan klockan sex igen.

Halv tio på torsdagen är vi hos veterinären, som tycker det är en väldigt stark reaktion på smärtlindrande läkemedlet.

Röntgen konstaterar "Inget främmande föremål i magen".

Vi åker hem med dietmat, magmedicin och syrahämmande. Han får i sig tre riskorn och en halv matsked risavkok och kräks igen.

Framemot eftermiddagen/kvällen börjar han äta och får behålla maten, säkert med hjälp av syrahämmande och "bra bakteriekultur medicin". Snart dricker han spontant. Visst är han trött, men det går åt rätt håll.

Fredagen förflyter fint. Han är trött, men stundvis en riktig odåga! Rastlös och vill busa, så vi tränar trix som är snälla mot nacken. Som att ligga stilla, vad som än händer. Det märks att han är däven, jag får klippa alla fyra tassarna utan att han protesterar.

Vi kämpar vidare!


Pigg Keo innan allt brakade lös.

/yrsyrsa