Jahaja.
Det började i tisdags med en rolig lekstund i rasthagen. Den andra hunden var lite tyngre och äldre, men det har gått jättebra förr.
Så hör vi dem skälla till inne i buskarna, och så kommer de farandes åt varsitt håll. Jag klämmer igenom, kollar i ögon, mun och öron. Känner och tittar, böjer och sträcker. Ingen reaktion någonstans, annat än att den andra hunden inte är så intressant längre. DET är ett säkert tecken på att något inte är som det ska.
Vi tar bussen hem. På bussen "gnyrskäller" han tre gånger, detta från en hund som aldrig säger ett knyst (annat än lekmorrar). Nu är något fel.
Det fortsätter och efter några timmar där Keo då och då gnyr till ringer vi veterinär, får komma in akut och de konstaterar att han har något som gör ont i nacken. Muskler eller skelett? Det kan de inte säga med säkerhet. Röntgenbilderna är svårtydda, skelettet är ju inte "färdigt" och ger inga skarpa bilder. Meningit kan inte uteslutas. Vi åker hem med en valp som nu ska röra sig så lite som möjligt i tre veckor och dessutom ska äta smärtstillande.
Onsdagen förflyter ganska lugnt. Han är medtagen, men verkar inte ha så väldigt ont. Gnyr bara någon enstaka gång.
Kräks på eftermiddagen.
Får smärtstillande på kvällen och sedan drar det igång. Han kräks med en timmes mellanrum fram till halv tre på natten, sedan klockan sex igen.
Halv tio på torsdagen är vi hos veterinären, som tycker det är en väldigt stark reaktion på smärtlindrande läkemedlet.
Röntgen konstaterar "Inget främmande föremål i magen".
Vi åker hem med dietmat, magmedicin och syrahämmande. Han får i sig tre riskorn och en halv matsked risavkok och kräks igen.
Framemot eftermiddagen/kvällen börjar han äta och får behålla maten, säkert med hjälp av syrahämmande och "bra bakteriekultur medicin". Snart dricker han spontant. Visst är han trött, men det går åt rätt håll.
Fredagen förflyter fint. Han är trött, men stundvis en riktig odåga! Rastlös och vill busa, så vi tränar trix som är snälla mot nacken. Som att ligga stilla, vad som än händer. Det märks att han är däven, jag får klippa alla fyra tassarna utan att han protesterar.
Vi kämpar vidare!
Pigg Keo innan allt brakade lös.
/yrsyrsa
2 comments:
Å Sanna, vilka dagar. Har ni fått sova något alls - har KEO fått sova alls? Får ont i magen bara av att läsa om det...Det är det jävliga när man älskar någon varelse - det är så vidrigt när det händer dem nåt.
Tänker på er, hoppas det fortsätter att gå åt rätt håll.
Hälsa Jens och Keo. Kram
Tack Hanna!
Och tacka alla som hört av sig och visat sin medkänsla för den lille!
Han mår bättre, men det är TRÅÅÅKIGT att vara stilla (och det lyckas inte helt), för att inte tala om hur svårt det är att bajsa av den nya maten! (Fast maten i sig är ju godare än nåt annat vi severat honom. Oxfärs, kyckling, buljong, kokta morötter...låter som en middag på Gran Hôtel, inte sant?)
Kramar,
yrsa
Post a Comment