Det gäller att hålla kontakten om man vill fortsätta vara vänner.

Så enkelt är det. Det gäller att hålla kontakten om man vill fortsätta vara vänner.

Många gånger i livet träffar man någon som man faller för. Man delar med sig och får i retur. Tankar, stöd, omtanke, skratt och mothugg. Vänskap.

Så händer något som gör att man inte längre delar samma schema: man flyttar, får nytt jobb.... Vad man gör då, hur man gör då, är helt avgörande för hur fortsättningen blir.

Jag har en särskild människa "där ute". En människa som jag talar allt mer sällan med, men som "alltid finns där". Jag undrar ibland "hur länge?", hur länge kan man sitta ihop på grund av det man delade? För alltid? Jag tror att vi hoppas på, nej räknar med, det.

Men i slutändan handlar det helt om att höra av sig, att inte bli främlingar inför varandra. Att då och då kolla läget.

Vi brukar vid de tillfällena bekräfta vår speciella roll i varandras liv, och det känns äkta. Men hur långt kan man gå innan det slutar kännas så? När har man passerat "gränsen" för äkta, reell, vänskap, och "vänskap som var"? Och, hur vet man?

Jag har två andra särskilda männsikor som jag sällan träffar men som också alltid finns där. Hur länge?
"Det gäller att hör av sig!"

Några andra har glidit ut i periferin - jag blir jätteglad om de vill trippa in i centrum igen - men hur? gör? man? då?
"Det gäller att höra av sig!"

Nu ska jag gå och ringa min särskilda människa!

/yrsa,
som ser fram emot 30

Jag har blivit nästan vuxen

...så nu vet ni det!

Bara två steg kvar, så är jag helt vuxen.

Och bara ett därtill så har jag nått alla mål.

Då ska jag börja om, med det som känns bäst just då.

"Från tid till annan" var det...

För 8-10 år sedan höll jag just på att upptäcka den svenska folkliga musiken. Den slog ut allt, ingen tvekan om var jag hörde hemma. I samma veva köpte jag en skiva av Robbie Williams, som jag gillade. Kanske mest för att han var söt, såg ofarlig ut, sjöng nyanserat men ändå innerligt, såg lite pojk-busig ut. Jag tror helt enkelt att jag fortfarande var lite småförtjustt i den Robbie Williams jag läst om i Okej när jag var tonåring. Minns en intervju där han sa sig vara Take Thats "busiga lillpojk", eller nåt sånt. Och det gick såklart rätt in i yrsas lilla hjärta, så 14 hon var!

Gillade den där skivan iaf, speciellt en låt.

Plockade fram den idag efter att inte ha ägnat den en tanke på 6 år - det har varit folkmusik och endast folkmusik - och den är fortfarande bra! Skäms litegrann.






eller, förresten...




skäms ganska mycket!

over and out
/yrsa

Så snopet, så...orättvist!

Du sliter hårt. Jobbar 16-17 timmar om dagen. Kämpar, ibland tryter inspirationen och kreativiteten och det blir rent slit, rent vres, som drar dig framåt. Vissa dagar är det inte ens roligt. Men du gör det, för du har resultatet för ögonen, dagen då världen ska få ta del av slitet, studen då du får dela med dig av det hårda arbetet, the time of glory (och lite välförtjänt vila strax därefter).

Och så ser du att någon har norpat det roliga mitt för ögonen på dig! Släppt ditt verk på illegalt vis INNAN DU ENS HAR HAFT RELEASE!

Fy så orättvist! Fy så snopet! Vem gör något så elakt?!?

/yrsa, som håller på sambon ikväll - inför spelsläpp imorgon!!!

Jag är så motsägelsefull

ingenstans känns som hemma, jag söker och letar och drömmer och fantiserar. men sanningen är den att jag faktiskt inte känner mig hemma någonstans. det är nog därför det är så skönt att resa.

jag har bott på många ställen - provat många ställen om du så vill. trivs gör jag på många av dem, men jag känner inte det där som kallas hemma. men, vad är hemma? är det en plats? en känsla? en relation? något man gör, eller något man känner? något man bestämmer sig för?

kan man låna någon annans hemma, eller måste hemma alltid vara ditt eget? jag känner mig inte hemma. vilket borde betyda att allt går bra, överallt går bra...

och ändå. tanken på att döpa mina eventuella barn i en kyrka någon annanstans än där jag själv blev döpt? tanken att de ska få en annan dialekt än jag har. tanken att de ska ha en annan referens än jag på "skog". det är ofattbart - självklart måste allt sådant här ske där jag minns det, känner det! (som ju inte är hemma?)

jag är så motsägelsefull.

fan.

Om att vara den man är

Kan man vara något annat än den man är? Om jag försöker vara någon annan, är jag då inte den jag är; någon som försöker vara någon annan?

Under en mycket lång tid har jag funderat på att göra något annat - därför att jag någonstans i mitt lilla naiva sinne tror att jag är någon annan, eller åtminstone är ämnad för något annat. Men tänk om jag bara är någon som vill vara något annat och därför aldrig kommer att vara nöjd? Vad jag än gör och var jag än är? Det vore ju fruktansvärt, att leva hela livet i hopp och önskan om att vara någon annan, något annat, någon annanstans!!!

Eller är jag bara precis sådan som vår moderna tid vill att jag ska vara: ständigt på jakt efter något annat, hungrig efter mer, med ständigt irrande stirrande blick - alltid över axeln på den jag har framför mig? Tänk om jag aldrig kommer att kunna se vad som är mitt framför näsan på mig, och att anledningen till detta är att jag är född just här och nu? Att det inte alls har någonting att göra med vem jag är?

Vilken soppa!

Och vad betyder det för människor runt om mig? Är vi inte sanna mot varandra? Kan vi aldrig mötas därför att en eller kanske två av oss tror sig vara något annat, någon annan, ämnad för någonannanstans?

Vad betyder det att mötas? När man inte ens har tid att befinna sig på samma plats vid samma tidpunkt, hur kan man då tala om att möta någon alls? Om man alltid är någon annanstans i sinnet och aldrig på samma plats samtidigt - ska möten ske i text över www?

Kanske är det den mest sanna platsen och tiden av dem alla - den som vi besöker när vi är mottagliga?

/yrsa, på kollisionskurs med sig själv - och med feber

Betala vad du själv vill!

Det låter ju nästan för bra för att vara sant! Fem spel till din dator, och du får betala vad du själv vill!

"Och det är sant! Det är det som är så fantastiskt!" om man får citera Dating in the Dark-reklamen.

Läs bara:

The Bundle
Five independent game developers, headed by Wolfire Games, have joined forces and created a bundle of games. The bundle consists of: Aquaria, Gish, Lugaru HD, Penumbra: Overture and World of Goo.

Everybody that gets the bundle are also able to buy the remaining Penumbra games (Black Plague and Requiem) with a 75% discount (for only $5 that is)!

Go to the Humble Indie Bundle Website to check it all out!

Pay what you want & how you want
Get the bundle for the price that you feel is right. That is right, you pay whatever you like! You can choose to use PayPal, Amazon or Google Checkout as payment methods. Two charities, Child's Play and EFF, are part of the bundle and by default the donation is evenly split evenly between the games and charities. It is also possible to adjust how the donation is split, if wanted you can give it all to charity!

Cross-Platform: PC, Mac and Linux
That's right, not only do you get five games for a price you choose, you also get all of them for all three computer platforms.

No DRM
All games comes completely free of any copy protection or other cumbersome DRM.

Spread the word
If you think this bundle is a good idea, please spread the word using any means you see fit. Thank You!

Get the bundle here!

det står helt still

det kan vara så att jag har lite feber.
det kan också vara så att jag är trött.
säkert är det så att jag sitter på fel ställe.
måhända tänker jag inte efter ordentligt.
kanske är jag lite trög.
säkert kan jag bättre egentligen.

men just nu kommer jag faktiskt inte ihåg vad jag tänkte hela dagen att jag skulle skriva här när jag fick tid.


/yrsa, inte riktigt på topp

Ressugen igen

Jag tror att jag ska börja planera nästa resa, det känns som det.

Den Stora Kuvertdagen

Det finns få tillfällen då svensken vallfärdar.

Men idag kan man ta rygg på nästan vem som helst och komma fram dit man ska.

Alla bär vi våra kuvert (oftast), eller den gula lilla lappen ihoprullad. Jodå, det finns de som behandlar deklarationen så som alla vi andra skulle önska att vi kunde göra. Sådär avslappnat, nonchalant. Som om det var vilken lite skitlapp som helst och inte alls ett Viktigt Papper, till Den Viktiga Myndigheten (hujeda om någon skulle se hur slarvig jag är! Bäst att använda stort kuvert, och inte vika).

/yrsa, som fick det stora nöjet att deklarera vinst på SEK 6,00 för aktier. Ofrivillig vinst från värdepapper, efter en omvänd split förra året. Jag säger då det.

Note to myself:

Ta anteckningar så du vet var bilderna är tagna.
Läs på om orter du passerar. Ytliga kunskaper är onödigt irriterande.
Ta med bra karta, rita på den innan du åker.
Sov en natt vid vändstation. Kanske några längs med vägen.
Gör något vid varje station.
Fler par sockar!

/yrsa, signing out

Här kommer bilderna

Jag tog bilder, men laddade inte in dem under resan. Här kommer de därför, en hel hög. Eller en hel säck, eller på rad om man hellre vill så. I vilket fall har jag gjort mitt bästa för att försöka skapa ordning bland dem. Vilken ordningen är, spelar inte så stor roll, vilken ordning ser du?

Läs också www.prinsessapavift.blogg.se, där vi bloggat hela redan med bilder!



Ja här vill jag leva, är vill jag bo...skulle man kunna tro om man sett mig leta hus de senaste året. Men jag har under denna resa lärt mig något om mitt framtida hem: det ligger inte just HÄR. Dock inget fel på dramatiken...

Vassijaure

Peppes Pizza

Narviks tågstation. Vi längtade tillbaka till vårt vaggande hem, på mindre än två timmar slog vår version av hemlängtan till. Men inte förrän efter Riksgränsen fick vi komma hem.

Meterologen

Bländande vackert... med spegling från tågfönstret som märkligt väderfenomen.

Kiruna på väg hem. Jag sa ju att jag tog kort i Kiruna.

Att vara någonstans

Jag har alltid tänkt att man inte har varit på en plats förrän man ätit något där. Det räcker inte med att gå ut på en perrong för att byta tåg, man kan inte säga att man varit där då. (Jo, det har man ju. Man var ju inte inte där. Men ni fattar.)

Jag har ändrat mig nu, man har varit på en plats om man aktivt gjort något.

Jag har varit i Boden. Där hoppade jag på ett ben.
I Kiruna tog jag kort.
I Gällivare stod jag och velade.
I Narvik åt jag.
Men Abisko turiststation, där har jag inte varit än. Inte Riksgränsen, Katterjåkk (hur stavades det egentligen? Vad man glömmer fort!), Björnfjell eller Vassilevaara (eller vad hette det?) heller.

Nu ska jag samla grus i Älvsbyn.

Mer från norr

Vad det är konstigt ändå. Så mycket yta, så mycket plats, sådana enorma vidder. Men inte en själ.

Jag ljuger, det är ju fullt av folk, men det är så tomt! Hundra gånger har jag sagt "Där kan jag bo!", fullkomligt medveten om att jag inte kan det. Jag kan ju inte det, men jag vill!

Min klänning är full av kexchokladsmulor. Kaffe och en "Go´o´gla´" satte fart på kroppen efter en slö eftermiddag. OK, jag ska berätta vad som hänt:

Kiruna skymtade och när tåget stannade till hoppade jag snabbt av och tog bilder. Det blev inte något att visa upp, men jag satte min fot där. Alltid något.

Snabbt upp i vagnen och vidare: Abisko Östra och Turiststation, Björkliden, Riksgränsen. Jisses vad trötta vi var då!

Narvik! Vakna, vi ska gå av! En trevlig tulltjänsteman i fin uniform gav oss vägvisning till Peppes Pizza, där vi åt oss mätta på en kryddning vi inte var vana vid. Gott, men ovant. Sedan snabbt längs en gata upp och ner - så på tåget igen. Trött trött trött.

Riksgränsen, Björkliden, Abisko: kaffe och kexchoklad. Snart skymtar Kiruna igen och resan hemåt har verkligen börjat. Vad snabbt det gick, så otroligt fort!

Gällivare om en liten liten stund. Nu är vi snart hemma... Eller?

/yrsa, hemma på tåget

Norra delarna

8.36 for tåget igår morse. Sedan dess har vi avverkat högtidsstunder såsom Vetekatten, Järvsö (Hälsingland är vackert), Älvsbyn, Boden, Murjek (äntligen! Vad jag längtat!), Polcirkeln, Nattavaara, Gällivare, Harrå. Snart passerar vi en mängd gränser.

Målet är Narvik, där vi ska äta en burgare och köpa souvenirer. Sedan ska vi hem med vändande tåg, samma hytt som uppresan. Det är verkligen vårt hem under drygt 38 timmar!

Vi ska se på Sverige. Vi ska se på Sverige. Jag vill inte till Afrika eller luffa runt i Sydostasien, jag vill se vårt Sverige. De fantastiska fjällen, kusterna, slätterna, skogarna och klipporna. Småorter och större städer. Jag vill se allt det först. Helst vill jag bo en stund lite här och var också. Murjek speciellt, men allt över Gävle duger bra. Bara det finns plats och mycket luft.

Kiruna skymtar nu.

Vädret är det bästa tänkbara: sol, värme, blå himmel och snö på marken. Gnistrande används flitigt, men det är nog det enda ord som passar just nu.

Morgonkaffet har sällan varit så vacker. Jag tror det blir norrut ganska snart igen!

Mitt ressällskaps blogg:
www.prinsessapavift.blogg.se

/yrsa