Man vill gärna i backspegeln se hur det ena leder fram till det andra. På så sätt lägger man pussel med sitt liv. Man ser hur det ena valet födde möjligheter till andra val som i sin tur öppnade dörrar och stigar för upptäcksfärder in i framtiden.
Är det kanske därför som man så gärna hänfaller åt att se sin framtid på samma sätt; som en sträcka av val man ska göra, där rätt val ger rätt möjligheter? Är det inte riskabelt, luras man inte att tro att man på minsta sätt kan bestämma om sin framtid, lurar man sig inte bara in i besvikelse?
Nä hörrni! Jag tror att vi alla måste lära oss att pusselbitsmönstret bara fungerar bakåt, aldrig framåt. Då kanske vi kan släppa den där jävla pressen på att SKAPA det liv vi vill leva? Bättre att bara leva och sedan pussla ihop en lyckad "strip" att berätta för de som finns med oss där i framtiden när vi gamla och grå ser tillbaka.
/yrsa
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Jo, det finns mycket vettigt i det du skriver. Men livet har också lärt mig att jag faktiskt, jag och ingen annan, är min "egen lyckas smed". Jag kan inte skylla varken framgång eller motgång på någon annan än mig själv.
Det är en balansgång, det där att leva här-och-nu, fullständigt öppet och utan förväntningar, samtidigt som man måste ha blicken fokuserad en bit fram.
Sedan är det ju så att livet är ett sådant obegripligt och fascinerande mirakel, så det är ju bara att slappna av och följa med ibland! Och sedan i backspegeln begripa vad som egentligen hände och varför!
(Bra att du är tillbaka på bloggen! Har tittat till dig då och då och längtat efter att du ska skriva.)
catarina, du har helt rätt, man är sin egen lyckas smed! Naturligtvis är det jag som ser till att jag lever det bästa liv jag kan, att jag är den som är ansvarig för min lycka och mitt välmående (även om andra ibland trasslar till det så man får kämpa som tusan för att finna den allra minsta lycka).
Jag tror att jag snarare menar att man lurar sig själv om man tror att man kan fylla rutorna i "serie-stripen: Mitt Liv" i förväg. Jag tror att det bara är i efterhand som det finns en "mening"/betydelse i valen man gör.
(Möjligen motsäger jag mig själv. En annan av mina teorier handlar om att synliggöra sina val för att låta det val man gör "väga" så tungt som möjlig, fyllas av en så stor betydelse som möjligt. "Ju fler alternativ man vaäljer BORT, ju tyngre väger det alternativ man väljer TILL. Mycket bra att tänka på i sceniska sammanhang, men kanske även i sitt liv? Därmed en motsägelse...)
Ja, nu ska jag blogga lite bättre. Får passa på att säga att din blogg är helt ljuvlig att läsa, du är en ordkonstnär med många nyanser!)
Post a Comment