Vi väntar valp.
Jopp. Vi väntar valp. Den sötaste finaste Keo som världen skådat.
Så vi planerar. Och tänker. Och drömmer. Och pratar och tittar på bilder. Kenneln uppdaterar sin hemsida och vi är som hökar, tittar på bilderna, letar efter den teckning som vi nu lärt oss känna igen. "Där! Där, det är han!"
Vi går på promenader i staden där vi bor. Det har vi alltid gillat att göra men de senaste månaderna har vi sett med nya ögon. "Här kan vara en bra kisserunda." "Detta blir en fin långpromenad med många fina ställen att springa lös en stund." "Detta blir morgonrundan." "Oj, kan man stänga grinden till tennisplanen, då kanske vi kan träna inkallning där?"
Den allra första föreläsningen på Gotland handlade om ett projekt där man studerade hundägares upplevelse av Visby. (Föreläsningen visade sig vara en skämtföreläsning arrangerad av Kåren som Kick-Off på nollningen. Men jag gick på det och tänker ibland att det är ett bra sätt att perspektivera sina vanor: att se med någon annans ögon.)
Jag och sambon gör precis det: vi upplever vår stad med hundägarens, valpägarens, ögon och planerar, drömmer, pratar och funderar.
/yrsa, i väntans tider
2 comments:
...och jag var den som frågade när uppgiften skule vara inlämnad...vilken start i nya klassen...
Ska ni döpa omunderverket när han komer skuttande, eller ska han få fortsätta att heta Keo? Ser fram emot många söta bilder!
Puss
Hanna
Hej Trilling!
Han heter Keo och har börjat lystra till namnet. De första två/tre dagarna förde vi kiss- och bajsdagbok för att hålla koll, men allt fungerar precis som det ska! Han äter, dricker, kissar, bajsar och leker! Går i koppel utan knorr och lär sig stadslivets alla konstigheter...(se vidare nytt inlägg!)
Kram!
/yrsa
Post a Comment