Perronger är spännande. I allmänhet råder någon slags övertygelse om att vad som helst kan hända på en perrong, antagligen eftersom så många människor är samlade på ett och samma ställe. Ihopfösta, tvingade till en slags relation. Jag minns mina dagar inom teatern. Otaliga gånger har improvisationsövningen handlat om tågperronger eller väntsalar av andra slag. I improvisationerna har man sedan kunnat möta de mest fantastiska figurer som genast kastat sig i interaktion med de andra. Vi har också diverse filmer som utspelar sig på tågperronger och i väntsalar. Även där florerar spännande möten, lustiga figurer och händelserika scener.
Men det är sällan så det ser ut på en verklig perrong.
Här råder snarare en strikt regel om närhet och avstånd, när en ny individ når perrongen gäller det för henne eller honom att finna en plats lagom långt (eller nära) de andra så att balansen inte rubbas. "Fylla tomrum" och ju fler som väntar ju snävare får man låta sin personliga sfär expandera i rummet. Och den är viktig, superviktig. Betrakta människornas ansikten nästa gång du befinner dig i den där väntan: De som står där utan sällskap är de mest oberörda människorna i universum! Blicken riktad framåt, oseende, kanske snett ner i marken en bit framför fötterna. En tidning? En mobiltelefon? Inga hastiga rörelser, då och då en blick mot spåret "Kommer tåget snart?" Men du vet, för du känner det själv i din kropp, att även då ingen här ser ut att bry sig om någonting alls runt omkring dem känner de av omgivningen med känsliga spröt. kommer någon för nära? Är jag för nära någon? Beter någon sig annorlunda? Kan jag höra den där gruppens samtal? Tittar nåogn på mig? När kommer tåget?
Hur tätt folk än står packade i sin väntan bibehåller de denna min av totalt ointresse, skulle aldrig drömma om att interagera med en fämling om det inte blev absolut nödvändigt. Denna nödvändighet skulle omgärdas av och uttyrckas i korta, enstaviga, formellt mycket trevliga och artiga ordalag. Så vida den som tilltalar inte är full eller påverkad av andra substanser, då kan man kosta på sig att säga ifrån. Men inte för bryskt, för man vet ju aldrig. Kanske bäst att låtsas att man inte hör?
Nä, sällan finner man så ointressanta, men till bredden fyllda, situationer som tågperronger. Där gör sig den moderne svensken verkligen gällande!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Hej! Äntligen kommenterar jag! Jag läste de tidigare men har inte riktigt hunnit komma på något välformulerat (och så välformulerat som ditt skrivande blir det nog aldrig).
Det du skriver om perronger stämmer så hiskeligt väl. Jag tänkte faktiskt på det senast idag. De där spröten. Jag har hört att svenskens bekväma säkerhetsavstånd är 70 cm, japaners 100 cm! Och tänk hur det känns när någon kommer 'för nära'! Som om någon trampar på en, rent ut!
Jag kan samla ihop mig ibland, så det inte känns som om någon trampar på mitt utrymme, det känns rätt så bra. Problemet är att mitt utrymme blir så litet att folk kan gå före mig i kön, ser mig inte alls!
Varför denna rädsla för att frottera sig med andra? Kanske för att vi möter så otroligt många, så ofantligt många både människor och intryck. Så vi sluter oss. Kanske?
Hej!
Jag krev en kommentar men den försvann när jag skulle publicera den... Eller? Lite synd. Bra blogg!
oj nej nu läste jag det finstilta det kommer kanske om det okejas av yrsa
Neina: 100 cm! En av våra föreläsare berättade idag att i stort sett hela jordens befolkning skulle få plats på 3 kubikkilometer. Det är något att tänka på, om man vill.
Jag tror att man kan söka svar på det här med att vi sluter oss i folkmängder dels i tankar kring storskaliga och småskalaiga samhällen; i "storsamhället" är ju anonymiteten som bekant en viktig ingrediens. Så tror jag att man även kan finna det i Vi - Dom. Antingen räknas alla till oss, eller så räknas väldigt få dit. Här, på "vår plats", verkar anonyma Dom Andra vara alla som man inte har en nära, personlig, relation med, inte ens nybekanta kan räknas till Oss annat än i undantagsfall. Därför tror jag också att avvikande beteende blir så jobbigt att handskas med, vi tvingas ut ur anonymiteten då vi konfronteras med det för att ta ställning till om man ska sortera till Oss eller till Dom. I vanliga fall råder en slags överenskommenlse att ALLA ANDRA sorterar ALLA Andra som Dom, och mindre enegrgi/tid till övervägande behövs. Man kan inte fortsätta att vara anonym om man ska ta ställning till något, då måste man använda sig själv och "bestämma sig själv" utifrån det avvikande beteendet.
Jag ber om ursäkt för det mycket förvirrade inlägget, hoppas ni följde med ändå!
(Jag har nu tagit bort "moderatorfunktionen" så man kan publicera sina kommentarer direkt!)
Post a Comment