(Först: Sidan håller på att stegvis byta utseende med enorm hjälp av sambon. Ha tålamod, den blir snart lika fin som en liten bit högt, blont, torrt gräs invid en lerig pöl och det övervintrade gröna gräset.)
Så satt jag där på 85-årskalaset igår. Tårta, vin, tårta, vatten, vin, vatten, vatten, bulle, tårta, kaffe, kaka, whiskey, vatten.
Diskussionen handlade om evolution, biologi, kultur, samhälle, och vad styr våra handlingar EGENTLIGEN? Hur mycket av oss är biologi, hur mycket styr samhälleliga regler över vår biologi, varför tvingas vi tänka bort vad evolutionen mejslat fram därför att samhället förväntar sig att vi handlar annorlunda? Runt bordet en arkeolog, en etnolog/så småningom humanekolog, en psykolog och en innebandyspelare, vilket visade sig utgöra en mycket väl lämpad mix för sådana här frågor!
Så sa jag något om förutsättningar för odling och "några grader varmare". Jag inflikade säkert något om vilka konsekvenser detta kan få för framtiden.
Då fick jag frågan: Så du är emot klimatförändringar då alltså?
Jag kunde inte svara på två sekunder. "Syntax error", kunde man ställa frågan så? För mig har frågan alltid varit om man orkar (och hur man motiverar andra att orka) engagera sig för att förhindra en eskalerande katastrof. Det hade aldrig slagit mig att andra kanske såg på frågan som något man mentalt ska/kan ta ställning för eller emot.
"Eh, ja?" "Är inte du?"
-Nej. eller, jo, men det blir ju varmt.
Det som slog mig i efterhand var att under de där två sekunderna hörde jag föreläsningar om klimatförhållande, koreoliskrafter, el niño, nattliga satelitbilder som visuellt synliggör centrum-periferi-relationer, exploatering av råvaruresurser, försörjningssätt och förutsättningar för dessa. Kort sagt, en och en halv termins studier i humanekologi flimrade förbi medan jag försökte sortera hur jag skulle förstå frågan som förvånade mig: gick inte alla omkring och tänkte på "fysiska och ekologiska förutsättningar för mänsklig, icke-industriell försörjning och industrisamhällets förutsättningar och konsekvenser"?
Hjälp mig nu, gott folk! Hur upplever ni att er omgivning tänker om den nuvarande debatten om klimatförändringar samt tidigare årtiondens diskussioner om försurning, avskogning, ökenutbredning, utdöende djurarter och kemisk förgiftning i näringskedjor? Upplever ni att det går att ställa frågan om man är för eller emot vad som händer vår jord? Hur upplever ni omgivningens förmåga att tänka i helhetsbegepp och långsiktigt?
Såg första avsnittet av Planeten som sändes i SVT. TV-apparater bärs genom staden för att dumpas på en speciell soptipp som väst köpt in sig på. För oss är det självklart, naturligtvis kastas våra TV-apparater och annan elektronisk utrustning där därför att det är billigare än att behöva ta hänsyn till de miljökrav som ställs hos oss. Det ger oss en ren och fin våräng, och det ser bra ut i vår miljöstatistik. Tyvärr sa en man de intervjuade att de var tvungna att ta hand om vårt avfall därför att vi inte hade någon plats. Menade han att han trodde att vi redan smutsat ner vår egen mark så vi inte hade någon plats, eller menade han det som en rättmätig anklagelse "Väst har inte plats för de har för många rena skogar, ängar och vattendrag"? Jag förstod aldrig vilket, och helt ärligt tycker jag inte att det ena är bättre än det andra. Antingen är det synd om honom som blivit så utnyttjad av världssystemets ojämna ekologiska utbyte och inte ens är medveten om det (FY FY FY på nord/väst/i-länder/productive economies!!!) eller så förstod han precis och då är det synd om "oss" som är sådana jävla idioter att vi tror att Syd/tredje världen/u-länder/extractive economies kommer att låta oss slippa stå till svars den dagen de får möjlighet att säga till på skarpen.
Vad som hände på kalaset?
Nej, jag drog inte en föreläsning om hur "varmt" hos oss påverkar andra delar av världen, hur förödande detta skulle kunna vara för mänsklighetens försörjning, vilka jag tror är de som skulle få mat och vad det innebär för andra djurarter. (Lite senare fick jag iaf berätta om termodynamikens första och andra lag, och varför de är så extremt viktiga när man talar om miljö och försörjning, så jag blev nöjd ändå.) Men jag fick tydligt veta vad jag lärt mig sedan i höstas. TACK alla undervisande lärare och författare vi läst, TACK klassen för bra diskussioner!
Ibland behöver man lite vardag för att förstå sina studier.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Hur jag tänker angående min omgivnings inställning till det som händer i världen:
Många tar det med en axelryckning, kanske med en halv tanke att ‘snart kommer ju Jesus och då blir allt bra’, eller att det inte är något att jaga upp sig över, vetenskapen har ju fått saker om bakfoten lite av och till. Vi kan ändå inte förutse konsekvenserna i detalj av vårt handlande, resonerar axelryckarna. Till viss del håller jag förstås med: vetenskapen har haft fel förut, och sannerligen är det näst intill omöjligt att förutse saker exakt.
MEN helt utan vetenskap och förutsägelser är det en självklarhet för mig att man tar hand om sitt eget skräp, att man inte sprider gift omkring sig, att man inte lever utöver sina resurser!
Andra i min omgivning bryr sig, handlar lite ekologiskt då och då, pratar gärna om “dom där miljöbovarna” och önskar att de kunde göra mer men hinner inte för man “kan ju inte ta allt på sig själv”. Här befinner jag mig nog, i gruppen med lite dåligt samvete som bryr sig mycket och gör litegrann.
Åter andra i min omgivning tycker det är förfärligt som vi behandlar jorden, Guds gåva till oss att förvalta, Guds vackra skapelse. Jag tycker det är förfärligt att se jorden som en gåva som vi äger. Om något så äger jorden oss.
Åter andra igen förnekar det hela. Inte någon jag känner, men jag såg det på en superbra dokumentär (som är mer skrämmande än en thriller): Jesus Camp. Jag kan inte förstå varför det ingår i deras agenda att förneka den globala uppvärmningen, men dessa hemskolade barn lärde sig förneka detta tillsammans med evolutionen. Det är en hemsk dokumentär men viktig, för det finns faktiskt sådana människor i världen. Och vi delar jorden med sådana.
Åter andra IGEN tycker att det är självklart att det står till som det gör i världen, det står ju i uppenbarelseboken att i den “sista tiden” ska jorden ha födslovåndor innan Jesus kommer och det ska bli en ny himmel och en ny jord.
Slutligen, vill jag nämna att jag känner många som bokstavligt talat dyrkar jorden och sörjer med Moder Jord att hon våldtas, misshandlas, förgiftas och förnedras, kränks på alla sätt och vis. Människor som inte bara är lite ekologiska utan har en helhetssyn, ser hur vi alla är beroende av varandra och denna planet. Visst finns det bland oss mer utrymme för konkreta miljöåtaganden, men lite tangerande djupekologin är det mer en konsekvens av en känslomässig insikt om vårt syskonskap med världen. Flumdidumdi... Men jag tror att för att riktigt ändra kurs måste den känslomässiga insikten finnas där, inte bara kallhamrade beräkningar och prognoser för ‘hur det kommer att gå om vi fortsätter så här’.
Tänk så olika vi tänker. Och alla är vi beroende av Moder Jord.
Post a Comment