Allt om min mobiltelefon

Mobiltelefon. Mobil telefon. Bärbar telefon. En telefon att bära med sig. Att bära med sig en telefon är att bära med sig alla människor med tillgång till en telefon av något slag. Att bära med sig en mobil telefon är att vara i ständig kontakt, om än stundvis passiv sådan, det är att aldrig vara ensam.

Min mobiltelefon. Den är silvrig och ganska platt. Jag låser upp knapplåset och displayen lyser upp.

Valmöjligheter är viktiga för den moderne svensken. Därför har jag kunnat välja vilken bild jag vill ska visas i fönstret, jag har valt en enkel analog klocka. ”Den moderne svensken” kräver flertalet alternativ att välja bland när det gäller näst intill allt. Utbildningar, kläder, boende, kaffekoppar, restauranger, kaféer, kaksorter, partners. Listan kan göras lång. När det gäller mobiltelefoner finns det egentligen bara ett val som vi inte kan göra och det är att välja bort. Vi kan inte välja att leva en tillvaro i Sverige utan att mobiltelefonens existens gör intrång i vår vardag.

Mobiltelefonens utbredning idag har förändrat acceptansen runt dess användande. Idag betraktas det som självklart att ha en mobiltelefon. Den som avviker är den som inte har någon. Den myckna förekomsten av mobila telefoner har under de senaste åren förändrat inställningen till ringande mobiler från mycket irriterande i och störande det offentliga rummet till en mycket accepterande hållning. Dock! Alla delar inte denna acceptans och anser fortfarande att mobilen vid vissa tillfällen skall stängas av. Mobiltelefoner och den allt annat än samstämmiga synen på hur de bör hanteras innebär en källa till konflikter i både den offentliga och den privata sfären.

Tillgänglighet och kontakt med omvärld. När jag fick min första mobiltelefon var jag sjutton år och hade just flyttat till egen lägenhet. Min mor och far lånade ut sin mobiltelefon till mig för att kunna nå mig, men också för att jag skulle kunna nå omvärlden om något skulle hända mig. Den telefonen var stor, tung och klumpig. Det fanns inte många val att göra på den. Oftast lämnade jag den hemma, det var inte värt att släpa på den och jag hade inte vant mig vid hur den fungerade. Kontakt med omvärlden är av yttersta vikt för oss av många skäl. Informationstillägnan. Bekräftelse. Samvaro. Vårt behov av andra är mångsidigt. Och det är svårt att komma ifrån: om man snabbt behöver meddela sig med någon är det en befrielse att ha en telefon till hands. I nödsituationer kan en mobiltelefon innebära skillnaden mellan liv och död.

Idag har jag min lilla, lätta och diskreta telefon med mig nästan jämt om jag lämnar hemmet. Det är skönt att veta att alla kan medddela sig med mig när de så önskar. Det känns skönt att veta att jag kan meddela mig med andra. Det känns skönt att få stänga av den för att inte kunna bli kontaktad. Faktiskt är det till och med skönt att kunna visa utvalda människor att jag stänger av min mobil för att helt kunna ge min uppmärksamhet åt dem. På så sätt har mobiltelefonen blivit något annat än bara ett sätt att prata med folk när som helst. Mobiltelefonen erbjuder oss möjligheter att signalera till och meddela andra människor vår relation till dem.

En av standardfunktionerna för mobiltelefoner idag är SMS, en funktion som gör det möjligt för oss att skriva och skicka korta textmeddelanden. SMS har med tiden blivit den funktion som jag använder mest, mer än att ringa till någon. Jag använder SMS som ett sätt att tala om för andra att jag tänker på dem utan att behöva ta någon längre tid i anspråk. Alternativt tvinga någon att tänka en stund på mig. Kommunikationsteknologi som vi känner den idag och från något hundratal år tillbaka ger oss möjlighet att vara närvarande på fler ställen än ett. Den fysiska kroppen och intellektet delas i två enheter närvarande i olika dimensioner. Fenomenet är inte lika nytt som teknologin dock, som jag ser på saken är det att liknas vid att minnas eller drömma. Det nya är att vårt intellekt nu kan finnas samtidigt med andra i en dimension som nås via vår röst eller den text vi skickar mellan våra telefoner.

Mobiltelefonen har förändrat inte bara våra umgängesvanor, utan även vår vokabulär och vår syn på vad som tillhör den strängt privata sfären. Ämnen som förr hölls innanför hemmets väggar har flyttats ut i offentligheten, alla i omgivningen kan höra oss diskutera över telefonen inne i mataffären. En TV-kväll med den dos reklam som en sådan innebär gör det tydligt för oss att vårt behov av att prata, kommunicera och vara i kontakt, om än passiv sådan, är enormt. Men är det möjligheten, tillgången, som skapar behovet, eller behovet som skapar ökade möjligheter?

Tid blir en spännande fråga...