Vad det är konstigt ändå. Så mycket yta, så mycket plats, sådana enorma vidder. Men inte en själ.
Jag ljuger, det är ju fullt av folk, men det är så tomt! Hundra gånger har jag sagt "Där kan jag bo!", fullkomligt medveten om att jag inte kan det. Jag kan ju inte det, men jag vill!
Min klänning är full av kexchokladsmulor. Kaffe och en "Go´o´gla´" satte fart på kroppen efter en slö eftermiddag. OK, jag ska berätta vad som hänt:
Kiruna skymtade och när tåget stannade till hoppade jag snabbt av och tog bilder. Det blev inte något att visa upp, men jag satte min fot där. Alltid något.
Snabbt upp i vagnen och vidare: Abisko Östra och Turiststation, Björkliden, Riksgränsen. Jisses vad trötta vi var då!
Narvik! Vakna, vi ska gå av! En trevlig tulltjänsteman i fin uniform gav oss vägvisning till Peppes Pizza, där vi åt oss mätta på en kryddning vi inte var vana vid. Gott, men ovant. Sedan snabbt längs en gata upp och ner - så på tåget igen. Trött trött trött.
Riksgränsen, Björkliden, Abisko: kaffe och kexchoklad. Snart skymtar Kiruna igen och resan hemåt har verkligen börjat. Vad snabbt det gick, så otroligt fort!
Gällivare om en liten liten stund. Nu är vi snart hemma... Eller?
/yrsa, hemma på tåget
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment