Kan man vara något annat än den man är? Om jag försöker vara någon annan, är jag då inte den jag är; någon som försöker vara någon annan?
Under en mycket lång tid har jag funderat på att göra något annat - därför att jag någonstans i mitt lilla naiva sinne tror att jag är någon annan, eller åtminstone är ämnad för något annat. Men tänk om jag bara är någon som vill vara något annat och därför aldrig kommer att vara nöjd? Vad jag än gör och var jag än är? Det vore ju fruktansvärt, att leva hela livet i hopp och önskan om att vara någon annan, något annat, någon annanstans!!!
Eller är jag bara precis sådan som vår moderna tid vill att jag ska vara: ständigt på jakt efter något annat, hungrig efter mer, med ständigt irrande stirrande blick - alltid över axeln på den jag har framför mig? Tänk om jag aldrig kommer att kunna se vad som är mitt framför näsan på mig, och att anledningen till detta är att jag är född just här och nu? Att det inte alls har någonting att göra med vem jag är?
Vilken soppa!
Och vad betyder det för människor runt om mig? Är vi inte sanna mot varandra? Kan vi aldrig mötas därför att en eller kanske två av oss tror sig vara något annat, någon annan, ämnad för någonannanstans?
Vad betyder det att mötas? När man inte ens har tid att befinna sig på samma plats vid samma tidpunkt, hur kan man då tala om att möta någon alls? Om man alltid är någon annanstans i sinnet och aldrig på samma plats samtidigt - ska möten ske i text över www?
Kanske är det den mest sanna platsen och tiden av dem alla - den som vi besöker när vi är mottagliga?
/yrsa, på kollisionskurs med sig själv - och med feber
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
hej, nu har jag läst din blogg. Och du har satt ord på mina tankar just här. /Pernilla
Välkommen hit, Pernilla!
Ja, det här med "livsbygge" och "mening" är knepiga saker, jag känner mig ibland som om jag sitter i den platonska grottan och stirrar på en vägg, när "Det Verkliga Livet" sker bakom ryggen på mig.
Vänta nu!...har vi tänkte och känt såhär sedan Platon??? Stackars oss människor!
(Vi kan få in en storhet till: "Det är synd om människorna!")
(Om någon VERKLIGEN vill ta diskussionen om att tolka Platons Grotta så vill jag bara göra er uppmärksamma på att jag visst är medveten om skillnaden mellan att filosofiskt beskriva "verkligheten" på detta sätt och den exsistensiella tröghet som jag väljer att använda grottan som liknelse för. Tack!)
Jag har ofta, speciellt när jag var yngre, funderat i liknande banor. Nu tror jag att jag accepterat varat på ett annat sätt. Jag är bara en liten, liten del i något större. Och den lilla delen betyder inte så mycket i sig men för helheten är den viktig.
kramar Lotta
Post a Comment