I vårt kvarter

Det finns olika sätt att uppfostra sin hund, precis som det finns olika sätt att uppfostra sina barn. Några är strikta och ser till att satta regler efterlevs, hur orättvist det än kan upplevas, andra sätter inga regler alls.

Vi drar åt den första kategorin, om än inte fullt ut. Men vissa regler, de gäller. Så är det bara.

Som att möta andra hundar. Man får inte hälsa hur som helst, det är inte Keo som bestämmer hur, när eller om ett möte ska ske. Det är vi. Tills han har accepterat det blir det färre möten på öppen gata och fler planerade lekstunder med valda polare.

Det kan inte tantgänget i vårt kvarter acceptera. Med gråtande röst frågar de oss gång efter annan "Varför får han inte hälsa?", "Varför får han inte springa lös?"

Svaren som vi ger är enkla: Tills han har lärt sig att inte strypa sig själv i kopplet varje gång det finns en hund i närheten så hälsar vi inte alls. Tills dess leker vi med utvalda hundkompisar som vi vet är uppfostrade på snarlikt sätt som Keo. Som får vänta sittandes till matte/husse har hälsat och sagt att lek är OK. Som får gå ifrån leken ibland för att sitta och se på när de andra leker, för passivitet i sådana tillfällen är precis lika viktig som motion dagligen.

Svaren är enkla: Tills han obönhörligen kommer när vi kallar på honom kommer vi inte ha honom lös i stan.

Tanterna gråter vidare: "Varför får han inte hälsa?"...och släpper lös sina tussar som genast rusar fram till Keo. Kommer de när tanten kallar? Skulle inte tro det...
Respekterar tanterna att vi inte uppfostrar vår hund på det sättet? Hjälper de oss i vår uppfostran? Skulle inte tro det...




Så finner vi ett nytt sammanhang: Gänget vid kulturminnet! Där det är självklart att hundar frågar om lov hos husse/matte. Där det är självklart att vissa stunder får man chilla hos matte. Där det är självklart att en tiggande hund som inte lyssnar på sin ägare får skäll.

Det är en befrielse! Vi blir lyckliga, våra sinnen lyser och det är med lätta steg, inte arga, som vi lämnar dessa möten. Vi är tillfreds, vår uppfostran behöver inte försvaras, våra tankar är besvarade!

Och vi överlever tantgänget i vetskap att det finns en fristad i gänget vid kulturminnet.
Tack!

/yrsa