Mitt tågsällskap och jag diskuterar diverse spörsmål på tåget. Jag uppskattar det mycket.
Senast handlade det om val. Om valfrihet. Om ångest inför val och vad ett val egentligen är. Väljer är något vi gör varje dag, flera gånger. Vi väljer att gå upp på morgonen, i tid eller för sent. Kanske för tidigt? Vi väljer kläder, vi väljer frukost vi väljer utbildning, vi väljer bostad, vi väljer partner, vi väljer bilmärke, vi väljer vår identitet, vi väljer att låta någon annan välja vissa saker åt oss. Men består vår valfrihet verkligen av fria val, och mår vi bra av att välja så ofta som vi gör?
Vi har tidigare talat om livslinjer här på bloggen. Om konsumtion som kompensation för förkortad vertikal livslinje. Det är min mening och jag tänker hålla fast den ytterligare ett ögonblick. I dagens moderna/senmoderna/postmoderna, du vår välja själv, samhälle köper vi för att hålla vår nationella budget på fötter. Vi köper för att berätta om oss själva, vi köper för det får oss att känna oss fria att välja själva. Men får det oss att må bättre, eller innebär konsumtionen en ständig påminnelse om något vi håller på att förlora? Berättar TV-programmen normerande berättelser för oss om det fula som blir vackert under Knivens Val just därför att vårt utseende, apperance, är det enda vi känner våra vardagliga medmänniskor genom? Berättar bondesamhällets narrativer om insidan, om substansen, om normer för beteende medan industrisamhällets narrativer berättar om utsidan, om formen, om normer för apperance eftersom vi inte längre kan delta i varandras vertikala livslinjer?
Blir valen om framtid, vänner, boende, karriär, åsikter, kunskap, perspektiv tryckande eftersom vetskapen om vad vi väljer bort när vi väljer till är så stor? Är varje val livsavgörande? Är det bättre att känna till mindre om alternativen, att inte ha obegränsat med alternativ? Är detta en ångestskapande faktor och vad kan vi göra åt den? Kan vi och vill vi, verkligen, avstå från valfriheten?
(För att inte tala om den politiska och maktrelationella aspekten av val. Vem ger oss valen, vem låter oss se vilka val som finns, vem tjänar på de val vi gör?)
Är val bra? För vem är val bra?
5 comments:
Ännu en maktaspekt: Gör oss inte alla valen paralyserade, förslappade, fördummade? Är inte tröttheten och ångesten som valen skapar ett sätt att hålla oss där vi är? Vi (eller i alla fall jag)mister vår(min) kreativitet och tankeverksamhet, inspiration och livglädje i valet mellan "Top Model" och "CSI".
Ja, visst paralyserar valmöjligheterna oss, det skriver jag under på! För egen del tror jag att det handlar om den stora ödesmättnaden som "varje" val innebär, det är den som är förlamande.
Jag skulle vilja knyta samman tankar från det senaste inlägget om rädsla för avvikande människor med detta inlägg.
Det är inte svårt att göra ett val om man har all information om alternativen. Det är brist på information som gör att vi måste generalisera och kategorisera för att kunna göra valet. Men när alternativen blir alltför många och diversifierade blir denna övning allt svårare och svårare. Visst kan man då känna sig paralyserad! Precis som när en människa är avvikande. Normalt väljer vi att förhålla oss till en människa utifrån vårt generaliserande och kategoriserande. -Okej, den här människan verkar vara ungefär såhär, då förhåller jag mig såhär till den här människan. Men den avvikande människans beteende är också svårt för hjärnan att processa in i de vanliga kategorierna, och således blir vi paralyserade..och rädda..
Men vi vet väl alla att det inte spelar så stor roll om vi tog Heinz eller Felix ketchup på makaronerna och att vi är ungefär lika lyckliga efter ett avsnitt Top Model som efter en runda CSI? Förhoppningsvis låter vi inte de valen skymma de riktiga viktiga valen i livet. Med hänsyn och hänvisningen till de viktiga valen vill jag avsluta genom att ställa mig upp för valfriheten!
ewik, ja. ValFRIHETEN är väl något vi alla vill hurra för, speciellt i de viktiga valen. Men det var just det, hur stor valfrihet eller valmöjlighet har vi? Jag vet inte om du är bevandrad i sociologiska teorier om makt, men Marcuse har en del intressant att säga i frågan, liksom Foucault.
Jag menar fortfarande att friheten att välja minskar med varje kännedom om alternativen, då valet blir för stort för att hantera vid för stor kännedom. Och jag hurrar gärna för en äkta valfrihet, men "friheten" som den ser ut idag är smutsig, maktimpregnerad, politiskt och ekonomiskt sörjig, varvid jag inte tycker att något äkta val är möjligt att göra. Teoretiskt. Ändå gör vi allihopa val varje dag. Men känslan av att ständigt tvingas välja, att varje val blir avgörande (en känsla genererad av kännedom om alternativ ) känns svårhanterlig ibland.
Jag tror att många av våra val baseras på att man vill passa in i de grupper och kretsar man umgås i. I människors medfödda rädsla för att bli bortstötta och utfrusna ligger grunden för många val. "Hur kommer mina kompisar uppfatta mig om jag väljer den här tröjan?" Denna ångestskapande fråga (bland otaliga andra) är det många som omedvetet ställer sig varje morgon framför spegeln.
Den här stora frågan om vilka val vi är medvetna om och vilka alternativ som undanhålls är läskig. Så den vågar jag inte gå in på här i min ensamhet:P Tar den mycket hellre live.
Sen vill jag bara hälsa till ewik att Heinz faktiskt smakar mycket godare än Felix och CSI är ett bra program men inte Top Model. Så just de valen är väldigt enkla för mig:)
Nu ska jag gå tillbaka till ett SVÅRT val... Sömn eller Alias?
Post a Comment