Ser på TV. Singeltjejer på jakt efter den rätte: speed-dating, singelmiddagar, kryssningar, 40 middagsdejter på 52 veckor. "45 killar på 1 månad - ingen dög".
Jag undrar vad det är de saknar. Inte killarna och inte tjejerna, men situationerna där tycke förväntas uppstå?
-Idag är tvåsamhet norm, allt är som skapt för tvåsamhetens heliga idyll.-
Är själva jakten det som står i vägen för möjligheten att lyckas? Är den romantiska kärleken i kombination med partnerskapet i ett resonemangsäktenskap det ideal som flyr om man uttalar sin önskan högt?
Spänning, blickar, flirt, fantasier, förhoppningar, väntan, tro, hopp -och kärlek. Flyr de om man högt uttalar "det är därför vi är här, vi ska se om vi kan finna något intressant hos varandra, vi ska stämma varandra mot våra check-lists". Måste inte ovissheten finnas där som en komponent, nerv: "Flirtar vi? Har vi en överenskommelse på gång? Kommer någon av oss ta kontakt?"
Hur öppen är man för den andre om man skapar en check-list över egenskaper och ratar alla som inte genast tänder en gnista? Kan gnistan ens finnas om man letar efter den, förutsätter den? Eller behöver den ovisshet och överraskningmoment för att slå till?
- Jag vet att människor finner varandra via dating-sajter, speed-dating, kryssningar, blind-dates och kontaktannonser. Men händer det lika ofta som vid kaffe-automaten, på skolgårdar, föreningsmöten, i köer, vid poolkanter eller vid fotbollsplanens vita kantlinje just när dottern gör mål?
Ingen aning.-
Men, do check-lists & romance really match?
Och behöver jag verkligen bry mig, när sambon är så nära så nära och jag är uppfylld av denna närhet?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
6 comments:
HejYrsa!
Som vanligt tar du upp ett klurigt ämne att fundera över.
Precis som du säger är samhället gjort för par. Vem vill vara kvinna, 40 och singel? (Och med singel menar jag inte frånskild.)I "samhällets" ögon är man ju mer eller mindre misslyckad om man skulle hamna i den sitsen. Så på ett sätt förstår jag de desperata kvinnorna.
Jag tror nog att gnistan kan tändas på speed-dating och andra sådana tillställningar, men jag tror inte det händer för de med checklistorna. Folk behöver slappna av och inte stressa upp sig över att de är singlar. Risken är att de fokuserar på det och missar en riktig pärla.
Lite lustigt är också hur en del sådana gnistor försvinner direkt, mendans andra flammar upp med tiden. Och ibland hur gnistor kan uppstå från nästan ingenting, eller från en lång vänskap.
Det värsta måste ändå vara när den ena känner något som den andra inte känner. Jag blir själv fortfarande knäsvag ibland när en viss person tittar åt mitt håll. Trots att det snart gått ett år sedan jag gav upp hoppet att det skulle bli något av det...
Är det tragiskt eller hoppfullt? Har inte kunnat bestämma mig...
Stora kramar och massor av kärlek till er alla!
(gissa hur många gånger jag skrivit snigel istället för singel:P)
flicka lilla, jag tror precis som du att folk behöver slappna av för att gnistan ska finnas, men att de inte får slappna av så mycket att spänningen försvinner. Och kanske är det det man gör med sin checklista? Man lutar sig tillbaka, slappnar av på fel sätt, och sållar inte utifrån mötet utan utifrån föreställningen om vem som är rätt, innan rätt dykt upp.
I TV-programmet sa kvinnorna saker i stil med "Jag vet direkt och behöver inte slösa bort min tid om jag inte genast känner något". Är inte det ett säkert sätt att alltid bli besviken, vem man än möter? Och i den besvikelsen, är det inte omöjligt att omvärdera sin första slutsats, att ändra inställning? Handlar det om inställning?
(Fast jag ska erkänna att jag också brukar veta tämligen direkt, men att "direkt" kan komma flera månader efter första mötet.)
Om man alltid letar efter "Wow!-känslan" , och vet precis hur den ska kännas, letar man då inte efter "Wowet" istället för en kärlekspartner? Jag menar naturligtvis att man ska känna pirr och att man visst kan bli tagen med storm och att det är ashäftigt när det sker, men är inte den där ovissheten och överraskningsmomentet en förutsättning för att det ska ske?
Om man inte tycker någon är tillräckligt snygg kanske man låter bli att tala med den personen och missar det vackra spelet i ögonen när han/hon skojar? Man kanske missar den där perfekta halsgropen, axeln eller ryggslutet som man två år senare skulle komma att avguda och framhålla som det vackraste på jorden?
intressant att läsa vad ni skriver. och speed-dejting är nog ett av världens konstigaste fenomen. det blir ju inget utrymme för känslor att växa fram. jag är alldeles för trög, i ordets rätta bemärkelse, för sådant. men vi är väl alla olika. till flicka lilla - jag tycker inte att det låter som antingen tragiskt eller hoppfullt. men kanske både och om man vill se det så. framför allt låter det högst förståeligt. kollade lite på bonde söker fru förra säsongen. ett par blev ju i alla fall kära så att det bara strålade om dem och man blev alldeles snyftig hemma i soffan. märkligt. men alla sätt är bra utom de dåliga, som man säger...
Fast jag vill gå i försvar för checklistor. Inte fullt ut, men visst kan det vara bra att, om så är fallet, från tidigare erfarenhet veta ungefär vad man vill ha? Så slipper man göra samma misstag om och om igen. Men det hänger ju lite på erfarenheten - en som är helt grön kommer nog snart märka att checklistorna överensstämmer ganska dåligt med vad man egentligen ville ha. Jag menar, hur skulle man kunna veta det? Sen är det säkert olika från partner till partner. Olika människor uppfyller olika behov som man har, och vilka behov som måste bli uppfyllda av partnern är kanske lite flytande och beroende på vem man är med för stunden. Jaja, to all the SNIGLAR out there: Relax but grab the opportunity when it comes along!
ewik, det är klart att man ska reflektera över vad man söker hos en partner, men att som kvinnorna i programmet veta EXAKT, och om någon deltalj inte (inte bara uppfylls utan stämmer med exakta önskemål) stämmer ratar man hela personen, tänker man aldrig mer träffa honom/henne. Som" Nej, tänderna var lite sneda så det blir inte mer dejt." Eller "Nej, han hade loafers på sig så honom kan jag inte träffa."
Men, av sina erfarenheter ska man lära och naturligtvis ska man inte ta första bästa bara för att man får uppmärksamhet, man ska noga känna sig för. Och det är det jag inte tycker dessa kvinnor gör, känner sig för. =)
Ha det!
För övrigt, lite apropå inget, kolla in sidan vuxenpoang.com. Dåligt jag känner mig pur-ung (4 år yngre än vad jag är).
Post a Comment