...utklädd som "amningsblogg" för en stund.
För jag har ett stort behov av att få prata amning en stund.
Kort och gott: jag är stolt över mig, min kropp, mitt barn och min omgivning - vi har i drygt 6 månader helammat. Under dryga halvåret har min kropp varit direkt livgivande (ok, räknar man graviditeten blir det mycket längre) åt en annan människa, en helt unik varelse, en egen individ vars enda näring har kommit från min kropp direkt till hans kropp, hud mot hud. Hurra! Så fiffigt det är konstruerat! Stor glädje!!
Min omgivning har stöttat oss, väntat på oss när vi panikammat på promenader, gett mig vatten att dricka, stängt av radioapparater och telefoner när koncentrationen varit bristfällig, med tålamod stått i ösregnet strax utanför bilresans startpunkt och väntat på att vi ska ha ammat färdigt. Tack till er alla som hjälpt oss under dessa månader! Hurra! Stor glädje!!
(ja, det har funnits dagar då det varit jobbigt, när pojken mest flamsat eller där luft i systemet gjort det nästintill omöjligt att äta en full måltid. någon gång har mjölkstockningen varit på väg, men vi har rett ut det tillsammans. tillsammans! vi fungerar redan som ett lag, jag och min son! hurra! stor glädje!!)
Min önskan är att kunna amma fritt i ett helt år, minst, sedan får BVC, andra mammor, "tyckare och tänkare" säga vad de vill. Jag vill inte trappa ner och amma endast kväll (och absolut inte sluta amma helt) av någon anledning alls, så varför ska jag? Det får mitt barn bestämma! Om min kropp kan och mitt barn vill ska det bli en stor glädje! Hurra!!
Tyvärr har jag under detta halvår vid några tillfällen valt att nästan "vifta bort" hur stor betydelse detta att amma har för mig. Det sker oftast när jag inte vill såra någon som av en eller flera anledningar inte kan eller vill amma helt eller delvis. Då tassar jag på tå och tonar ner min glädje. Här och nu, på denna maskeradbal för Från tid till annan, tänker jag inte tassa på någon tå - jag tänker sjunga ut min glädje över detta praktiska, perfekta, underbara, mysiga, fiffiga, pålitliga närhetsgivande och immunförsvarstärkande påhitt som en fungerande amning är! Hurra! Stor glädje!!
Jag vill också passa på att tacka de i min närhet som jag kunnat tala amning med på ett öppet, frispråkigt och förtroligt vis. Tack till dig på MVC som är en klippa i amningssamtalet! Tack till dig jag motionerar sporadiskt (låt det bli än mer regelbundet!!) med! Tack till er vi delade föräntan inför Det Nya Livet med vid föräldrautbildningen! Tack vovven för att du alltid gör oss sällskap! Tack mamma! Tack svärmor! Tack min finaste sambo!
Och sist, men störst av allt, större än Livet:
Tack, min son.
/yrsa
Saturday, July 7, 2012
Thursday, February 23, 2012
Från en tid till en annan - verkligen!
Ja, så har han kommit och hunnit installera sig en bit. Vår son!
Det tog 7 veckor, sedan förstod jag hur jag verkligen måste inse att jag faktiskt inte har något annat för mig än att ta hand om honom. Hela dagarna och hela nätterna! Med huvudet och min excellenta planering förstod jag precis vad det innebar men det tog 7 veckor innan jag började känna att jag faktiskt inte har någon annan uppgift just nu - inte dammsuga, inte baka, inte handla, inte nåt! Jag har en uppgift allena - att ge min son en så trygg, säker, varm, harmonisk och lekfull start i livet som bara är möjligt! Då går det inte att samtidigt önska att han ska sova så att jag kan baka kanelbullar - det går tvärtom stick i stäv med min uppgift!
Naturligtvis vill jag att han ska sova, sömn är viktigt, men inte av någon annan anledning än att sömn just är viktigt. Och när han vaknar vill jag vara där och säga "Godmorgon!"
Man skulle kanske kunna beskriva min nya tid som smått meditativ? I en bubbla av "fullständigt lugn" *harkel, host, host* låter jag dagarna gå; studerar dem, njuter av dem, skrattar och gråter vid dem. Och låter dem passera. Endast tiden med honom och familjen, vänner och vovven, räknas.
/
yrsyrsa
Det tog 7 veckor, sedan förstod jag hur jag verkligen måste inse att jag faktiskt inte har något annat för mig än att ta hand om honom. Hela dagarna och hela nätterna! Med huvudet och min excellenta planering förstod jag precis vad det innebar men det tog 7 veckor innan jag började känna att jag faktiskt inte har någon annan uppgift just nu - inte dammsuga, inte baka, inte handla, inte nåt! Jag har en uppgift allena - att ge min son en så trygg, säker, varm, harmonisk och lekfull start i livet som bara är möjligt! Då går det inte att samtidigt önska att han ska sova så att jag kan baka kanelbullar - det går tvärtom stick i stäv med min uppgift!
Naturligtvis vill jag att han ska sova, sömn är viktigt, men inte av någon annan anledning än att sömn just är viktigt. Och när han vaknar vill jag vara där och säga "Godmorgon!"
Man skulle kanske kunna beskriva min nya tid som smått meditativ? I en bubbla av "fullständigt lugn" *harkel, host, host* låter jag dagarna gå; studerar dem, njuter av dem, skrattar och gråter vid dem. Och låter dem passera. Endast tiden med honom och familjen, vänner och vovven, räknas.
/
yrsyrsa
Friday, April 15, 2011
Falling in love.
"Att falla i kärlek".
Falling for you.
"Jag faller för dig".
Att falla för någon, att tappa fotfästet, att för en kort stund vara i limbo.
Och sedan förväntas man bygga en relation som är motståndskraftig mot vardagens slitage! Tänker man så blir det så självklart att ett varaktigt kärleksförhållande bygger på ändligt mycket mer, och att dessa är oändligt mycket mer rotade saker än kärlek! Och ändå är det den vi menar ska vara avgörande?
Ja, för det är ju den som gör skillnaden mellan ett välrotat, väl groddat, slitstarkt och varaktigt kärleksförhållande och en vänskap (som vi förutsätter och nästan per definiion menar ska besitta alla de andra egenskaperna. Åtminstone för våra Bästa Vänner).
Jag älskar dig Jens!
"Att falla i kärlek".
Falling for you.
"Jag faller för dig".
Att falla för någon, att tappa fotfästet, att för en kort stund vara i limbo.
Och sedan förväntas man bygga en relation som är motståndskraftig mot vardagens slitage! Tänker man så blir det så självklart att ett varaktigt kärleksförhållande bygger på ändligt mycket mer, och att dessa är oändligt mycket mer rotade saker än kärlek! Och ändå är det den vi menar ska vara avgörande?
Ja, för det är ju den som gör skillnaden mellan ett välrotat, väl groddat, slitstarkt och varaktigt kärleksförhållande och en vänskap (som vi förutsätter och nästan per definiion menar ska besitta alla de andra egenskaperna. Åtminstone för våra Bästa Vänner).
Jag älskar dig Jens!
Saturday, April 9, 2011
Lång tid
Ja, det är så lång tid sedan jag skrev att mången nog vill luras att tro att bloggen är död. Men det är den inte, den bara lever på ett annat sätt...
För så kan det väl vara? Vi tror att allt ska fortsätta precis som alltid, som vanligt, som nu men saker kan förändras; till synes död, uttömd, borta för någon men högst levande och närvarande för någon annan.
Ja, jag har druckit ett glas rödvin. Eller, ett...konstant sedan klockan 15.23. Det får man göra. Det är en lärdom jag upplevde som sällsam, trög, svår och obegriplig till början, med lite trevande tillförsikt ett efter ett tag, full av sprudlande självständighet till sist...och sedan med misstro. Låt mig förklara:
När jag var liten fanns ingen alkohol i min värld, jag var över 16 när jag såg min mor påverkad av alkohol första gången - inte ens då var det någon egentlig påverkan att tala om. Vi landade i tvättstugan lite fnissiga: hon av vin, jag av den roliga situationen. Vi fnissade en stund åt tvättmaskinens trumma som gick runt runt runt. End of story. Det var därför ganska obegripligt för mig att förstå att en vuxen människa, på sin helt lediga lördag utan förpliktelser eller åtaganden, fick dricka vin redan klockan 15 om hon så ville, men sedan gick det upp för mig att en helt ledig vuxen människa FÅR dricka vin redan klockan 15 på sin helt obundna, förpliktelselösa lördag!
Nu?
Vem f*n dricker vin klockan 15 en lördag även om hon är helt lös och ledig? Vad är poängen med det? Ett kreativt blogginlägg? - Ja om det ändå vore så väl!
För så kan det väl vara? Vi tror att allt ska fortsätta precis som alltid, som vanligt, som nu men saker kan förändras; till synes död, uttömd, borta för någon men högst levande och närvarande för någon annan.
Ja, jag har druckit ett glas rödvin. Eller, ett...konstant sedan klockan 15.23. Det får man göra. Det är en lärdom jag upplevde som sällsam, trög, svår och obegriplig till början, med lite trevande tillförsikt ett efter ett tag, full av sprudlande självständighet till sist...och sedan med misstro. Låt mig förklara:
När jag var liten fanns ingen alkohol i min värld, jag var över 16 när jag såg min mor påverkad av alkohol första gången - inte ens då var det någon egentlig påverkan att tala om. Vi landade i tvättstugan lite fnissiga: hon av vin, jag av den roliga situationen. Vi fnissade en stund åt tvättmaskinens trumma som gick runt runt runt. End of story. Det var därför ganska obegripligt för mig att förstå att en vuxen människa, på sin helt lediga lördag utan förpliktelser eller åtaganden, fick dricka vin redan klockan 15 om hon så ville, men sedan gick det upp för mig att en helt ledig vuxen människa FÅR dricka vin redan klockan 15 på sin helt obundna, förpliktelselösa lördag!
Nu?
Vem f*n dricker vin klockan 15 en lördag även om hon är helt lös och ledig? Vad är poängen med det? Ett kreativt blogginlägg? - Ja om det ändå vore så väl!
Saturday, October 23, 2010
Det gäller att hålla kontakten om man vill fortsätta vara vänner.
Så enkelt är det. Det gäller att hålla kontakten om man vill fortsätta vara vänner.
Många gånger i livet träffar man någon som man faller för. Man delar med sig och får i retur. Tankar, stöd, omtanke, skratt och mothugg. Vänskap.
Så händer något som gör att man inte längre delar samma schema: man flyttar, får nytt jobb.... Vad man gör då, hur man gör då, är helt avgörande för hur fortsättningen blir.
Jag har en särskild människa "där ute". En människa som jag talar allt mer sällan med, men som "alltid finns där". Jag undrar ibland "hur länge?", hur länge kan man sitta ihop på grund av det man delade? För alltid? Jag tror att vi hoppas på, nej räknar med, det.
Men i slutändan handlar det helt om att höra av sig, att inte bli främlingar inför varandra. Att då och då kolla läget.
Vi brukar vid de tillfällena bekräfta vår speciella roll i varandras liv, och det känns äkta. Men hur långt kan man gå innan det slutar kännas så? När har man passerat "gränsen" för äkta, reell, vänskap, och "vänskap som var"? Och, hur vet man?
Jag har två andra särskilda männsikor som jag sällan träffar men som också alltid finns där. Hur länge?
"Det gäller att hör av sig!"
Några andra har glidit ut i periferin - jag blir jätteglad om de vill trippa in i centrum igen - men hur? gör? man? då?
"Det gäller att höra av sig!"
Nu ska jag gå och ringa min särskilda människa!
/yrsa,
som ser fram emot 30
Så enkelt är det. Det gäller att hålla kontakten om man vill fortsätta vara vänner.
Många gånger i livet träffar man någon som man faller för. Man delar med sig och får i retur. Tankar, stöd, omtanke, skratt och mothugg. Vänskap.
Så händer något som gör att man inte längre delar samma schema: man flyttar, får nytt jobb.... Vad man gör då, hur man gör då, är helt avgörande för hur fortsättningen blir.
Jag har en särskild människa "där ute". En människa som jag talar allt mer sällan med, men som "alltid finns där". Jag undrar ibland "hur länge?", hur länge kan man sitta ihop på grund av det man delade? För alltid? Jag tror att vi hoppas på, nej räknar med, det.
Men i slutändan handlar det helt om att höra av sig, att inte bli främlingar inför varandra. Att då och då kolla läget.
Vi brukar vid de tillfällena bekräfta vår speciella roll i varandras liv, och det känns äkta. Men hur långt kan man gå innan det slutar kännas så? När har man passerat "gränsen" för äkta, reell, vänskap, och "vänskap som var"? Och, hur vet man?
Jag har två andra särskilda männsikor som jag sällan träffar men som också alltid finns där. Hur länge?
"Det gäller att hör av sig!"
Några andra har glidit ut i periferin - jag blir jätteglad om de vill trippa in i centrum igen - men hur? gör? man? då?
"Det gäller att höra av sig!"
Nu ska jag gå och ringa min särskilda människa!
/yrsa,
som ser fram emot 30
Saturday, October 16, 2010
Jag har blivit nästan vuxen
...så nu vet ni det!
Bara två steg kvar, så är jag helt vuxen.
Och bara ett därtill så har jag nått alla mål.
Då ska jag börja om, med det som känns bäst just då.
Bara två steg kvar, så är jag helt vuxen.
Och bara ett därtill så har jag nått alla mål.
Då ska jag börja om, med det som känns bäst just då.
"Från tid till annan" var det...
För 8-10 år sedan höll jag just på att upptäcka den svenska folkliga musiken. Den slog ut allt, ingen tvekan om var jag hörde hemma. I samma veva köpte jag en skiva av Robbie Williams, som jag gillade. Kanske mest för att han var söt, såg ofarlig ut, sjöng nyanserat men ändå innerligt, såg lite pojk-busig ut. Jag tror helt enkelt att jag fortfarande var lite småförtjustt i den Robbie Williams jag läst om i Okej när jag var tonåring. Minns en intervju där han sa sig vara Take Thats "busiga lillpojk", eller nåt sånt. Och det gick såklart rätt in i yrsas lilla hjärta, så 14 hon var!
Gillade den där skivan iaf, speciellt en låt.
Plockade fram den idag efter att inte ha ägnat den en tanke på 6 år - det har varit folkmusik och endast folkmusik - och den är fortfarande bra! Skäms litegrann.
eller, förresten...
skäms ganska mycket!
over and out
/yrsa
För 8-10 år sedan höll jag just på att upptäcka den svenska folkliga musiken. Den slog ut allt, ingen tvekan om var jag hörde hemma. I samma veva köpte jag en skiva av Robbie Williams, som jag gillade. Kanske mest för att han var söt, såg ofarlig ut, sjöng nyanserat men ändå innerligt, såg lite pojk-busig ut. Jag tror helt enkelt att jag fortfarande var lite småförtjustt i den Robbie Williams jag läst om i Okej när jag var tonåring. Minns en intervju där han sa sig vara Take Thats "busiga lillpojk", eller nåt sånt. Och det gick såklart rätt in i yrsas lilla hjärta, så 14 hon var!
Gillade den där skivan iaf, speciellt en låt.
Plockade fram den idag efter att inte ha ägnat den en tanke på 6 år - det har varit folkmusik och endast folkmusik - och den är fortfarande bra! Skäms litegrann.
eller, förresten...
skäms ganska mycket!
over and out
/yrsa
Subscribe to:
Posts (Atom)