Spanar in min gamla hotmail. Ser helt plötslit att jag har fyra utkast som jag inte har en aning om vad de är för några. Tre är från juli 2001, ett lite senare. Så jag läser dem, för jag har ingen aning om vad jag tänkte skriva till de där människorna för mer än sex år sedan.
Skriver ni dagbok? Läser ni någonsin det ni skrev för länge sedan?
Det är inte alltid helt lätt att se sig själv i backspegeln, det är inte alltid lätt att se de tankar, drömmar, funderingar och rädslor man en gång hade. Man kan se något man förlorat, man kan se något man inte visste att man fått. Jag såg något som gjorde ont då, jag såg något som känns bra idag.
Det var inga långa mejl jag hade skrivit, varför hade jag inte skickat dem? Jag kan inte komma ihåg idag, jag kan inte se det i breven. Men något hindrade mig. Vad?
(Ett var till dig, det från lite senare. Jag kan inte se något som hindrar att jag skulle skickat det. Det finns inga konstigheter i brevet, men jag är ändå glad att jag inte gjorde det.)
Jag såg också något i brevet till flickan med flätor. Vi träffades igår. Jag såg att jag ville henne gott då och jag vet att livet är gott mot henne idag. Jag vet också att hon kommer att vimla länge och att hon kommer att hitta hem. Liksom jag idag vet att den som skrev de där breven som aldrig skickades kommer att hitta hem. Hem till dig. Hem till sig.
---------------
Sunday, November 25, 2007
Sunday, November 4, 2007
Badrumsfunderingar
Att spackla är ungefär som att bre en smörgås.
Man hämtar upp ur byttan, klenar runt det för att få det jämnt och jämnar sedan till det ytterligare. Det är mjukt och följsamt och ju mer man klenar runt, ju lösare (mer smält) blir det.
Man får inte ta för mycket, men för lite gör ingen glad heller.
Vi gör ett nytt badrum. Nej, inte riktigt. Vi har rivit ut allt utom avloppsbrunn och toalettstol ur badrummet och gjutit ett nytt golv i halva rummet, upphöjt femton centimeter för att skapa lite dynamik. Så kaklar vi väggar och lägger klinkers på golvet. Sandsten i en bård och glasmosaik i en bänk vi ska bygga. Det kommer att bli riktigt snyggt.
Vi får hjälp av sambons pappa och försöker göra så mycket som möjligt själva. Man lär sig en del. Om sig själv och sambon, sambons pappa och badrumsbygge. Det är nyttigt. Jag trodde till exempel att jag var stark. Glöm det! Mitt slitande i våttapeten gör ingen skillnad, de andra petar lite så lossnar den. Det är en nyhet för mig, jag trodde alltid att jag var av den ickeklena, starka och tuffa typen av tjej. Det är jag alltså inte.
Jag trodde också att jag var duktig på att hjälpa till. Men hittills har sambon (trots tre gånger heltidsarbete) spenderat mer än dubbelt så många timmar som jag i badrummet. Jag trodde att jag skulle vara där inne och lära mig kakla, cirkelsåga och gjuta, men det har jag alltså inte. Ytterligare en lärdom.
Man hämtar upp ur byttan, klenar runt det för att få det jämnt och jämnar sedan till det ytterligare. Det är mjukt och följsamt och ju mer man klenar runt, ju lösare (mer smält) blir det.
Man får inte ta för mycket, men för lite gör ingen glad heller.
Vi gör ett nytt badrum. Nej, inte riktigt. Vi har rivit ut allt utom avloppsbrunn och toalettstol ur badrummet och gjutit ett nytt golv i halva rummet, upphöjt femton centimeter för att skapa lite dynamik. Så kaklar vi väggar och lägger klinkers på golvet. Sandsten i en bård och glasmosaik i en bänk vi ska bygga. Det kommer att bli riktigt snyggt.
Vi får hjälp av sambons pappa och försöker göra så mycket som möjligt själva. Man lär sig en del. Om sig själv och sambon, sambons pappa och badrumsbygge. Det är nyttigt. Jag trodde till exempel att jag var stark. Glöm det! Mitt slitande i våttapeten gör ingen skillnad, de andra petar lite så lossnar den. Det är en nyhet för mig, jag trodde alltid att jag var av den ickeklena, starka och tuffa typen av tjej. Det är jag alltså inte.
Jag trodde också att jag var duktig på att hjälpa till. Men hittills har sambon (trots tre gånger heltidsarbete) spenderat mer än dubbelt så många timmar som jag i badrummet. Jag trodde att jag skulle vara där inne och lära mig kakla, cirkelsåga och gjuta, men det har jag alltså inte. Ytterligare en lärdom.
Sunday, October 14, 2007
Kalas
Idag har vi firat en trettioettåring. Hans ettårige son får naturligtvis mest uppmärksamhet.
Mitt i all tårta och middag, bilderböcker och dagisprat blir jag så trött. Varför?
Är det för att veckan har varit lång, det är varmt i lägenheten och uppmärksamheten ska fördelas åt alla håll samtidigt?
Är det för att jag återigen måste svara på direkta och indirekta frågor om jag och sambon ska ha barn snart? (Nej. Jag vill inte. Han vill inte. Vi vill inte. Varför kan ni inte bara lyssna?!)
Är det för att jag träffar dessa människor, min sambos familj, åtta gånger mer än min egen familj? Är det för att jag inte vet vad min familj gör om dagarna men vet allt om vad hans familj gör på...åtminstone helgerna? Jag vill ha min familj.
Jag älskar hans familj. De är varma, omsorgsfulla, ödmjuka, rara, roliga, aktiva, härliga människor med stora hjärtan och sinnen. Jag tycker om att träffa dem, äta middag tillsammans, gå på bio. Vi får all hjälp vi vill, på ett ögonblick.
Jag bara önskar att det var min pappa ibland. Att det var min pappa och mamma som gick ut på middag tillsammans med oss, att det var min bror som kom och såg fotbollen hos oss. Att min pappa kunde hjälpa oss att flytta en soffa en eftermiddag. Jag vet ju att han vill, men det tar fem timmar för min familj att nå oss, tjugo minuter för hans. Det är inte rättvist! Och ändå vill jag flytta längre bort? Är jag inte klok?
-yrsa, som längtar norrut trots timmarna till familjen
Mitt i all tårta och middag, bilderböcker och dagisprat blir jag så trött. Varför?
Är det för att veckan har varit lång, det är varmt i lägenheten och uppmärksamheten ska fördelas åt alla håll samtidigt?
Är det för att jag återigen måste svara på direkta och indirekta frågor om jag och sambon ska ha barn snart? (Nej. Jag vill inte. Han vill inte. Vi vill inte. Varför kan ni inte bara lyssna?!)
Är det för att jag träffar dessa människor, min sambos familj, åtta gånger mer än min egen familj? Är det för att jag inte vet vad min familj gör om dagarna men vet allt om vad hans familj gör på...åtminstone helgerna? Jag vill ha min familj.
Jag älskar hans familj. De är varma, omsorgsfulla, ödmjuka, rara, roliga, aktiva, härliga människor med stora hjärtan och sinnen. Jag tycker om att träffa dem, äta middag tillsammans, gå på bio. Vi får all hjälp vi vill, på ett ögonblick.
Jag bara önskar att det var min pappa ibland. Att det var min pappa och mamma som gick ut på middag tillsammans med oss, att det var min bror som kom och såg fotbollen hos oss. Att min pappa kunde hjälpa oss att flytta en soffa en eftermiddag. Jag vet ju att han vill, men det tar fem timmar för min familj att nå oss, tjugo minuter för hans. Det är inte rättvist! Och ändå vill jag flytta längre bort? Är jag inte klok?
-yrsa, som längtar norrut trots timmarna till familjen
Friday, October 5, 2007
Läser Bang...
...och skriver under på Elin Alvemarks "Jag är guds prinsessa, the maddest bitch"- text i Bang #3:2007. Jag håller med, det måste vara den bästa text som någonsin formulerats!
Monday, September 24, 2007
Ibland...
...får man höra så udda saker när man:
- Bor med en spelutvecklare; "Du, vad tror du man får för åldersgräns när man begår självmord?"
- Diskuterar med tonåringar; "Så du är emot klimatförändringar då?"
- Åker buss med främlingar; "De skulle till en stor stad i Afrika...vad heter Afrikas huvudstad?"
- Diskuterar sommarsysslor; "Ja, jag kan ju ta med mig kiss."
- Är skötare åt en häst i stallet; "Om du inte vågar tränsa själv idag får du aldrig mer gå till hårfrissan!"
Tja, därmed inte sagt att jag själv inte säger udda saker ibland men de får någon annan skriva om!
Annars kretsar tankarna just nu kring vad ordet diskurs har för "delar". Vad betyder diskurs? (Jag vet vad en diskurs är, jag är bara nyfiken på ordets etymologi.)
"Discursus". Samtalande? Om jag minns rätt hade cursus något att göra med springande? Inte så lätt att veta...
Tid? Bara för en kopp kaffe.
- Bor med en spelutvecklare; "Du, vad tror du man får för åldersgräns när man begår självmord?"
- Diskuterar med tonåringar; "Så du är emot klimatförändringar då?"
- Åker buss med främlingar; "De skulle till en stor stad i Afrika...vad heter Afrikas huvudstad?"
- Diskuterar sommarsysslor; "Ja, jag kan ju ta med mig kiss."
- Är skötare åt en häst i stallet; "Om du inte vågar tränsa själv idag får du aldrig mer gå till hårfrissan!"
Tja, därmed inte sagt att jag själv inte säger udda saker ibland men de får någon annan skriva om!
Annars kretsar tankarna just nu kring vad ordet diskurs har för "delar". Vad betyder diskurs? (Jag vet vad en diskurs är, jag är bara nyfiken på ordets etymologi.)
"Discursus". Samtalande? Om jag minns rätt hade cursus något att göra med springande? Inte så lätt att veta...
Tid? Bara för en kopp kaffe.
Monday, September 17, 2007
Har du vant dig vid din älskades händer?
jag menar inte det sexuella, jag menar
ryggpartiets känsla mot din underarm när du håller om
dina inbuktningar mot den andres utbuktningar
handens värme och fuktighet
nackens rundning i din handflata
din älskades armhåla i förhållande till din axel
var ni skaver när ni går
steglängden på kvällspromenaden
lukterna
ljuden
rumpans reaktion på ditt tjuvnyp
famnens trygghet när världen känns mindre så
vridningar, rytmer, snedheter, vighet, mjukdelar och knotor
har du vant dig vid din älskades kropp?
ryggpartiets känsla mot din underarm när du håller om
dina inbuktningar mot den andres utbuktningar
handens värme och fuktighet
nackens rundning i din handflata
din älskades armhåla i förhållande till din axel
var ni skaver när ni går
steglängden på kvällspromenaden
lukterna
ljuden
rumpans reaktion på ditt tjuvnyp
famnens trygghet när världen känns mindre så
vridningar, rytmer, snedheter, vighet, mjukdelar och knotor
har du vant dig vid din älskades kropp?
Thursday, August 23, 2007
Sommaren till ända
Så var även denna sommar förbi. Tiden, denna märkliga dimension, har flutit ytterligare ett stycke på väg (eller hur man nu väljer att se på saken) och vi är snart framme vid höst. Förr betydde årstiderna mer än de gör idag. Idag betyder "höst" "lite svalare, skolan börjar, semestern är slut, ny garderob, återgå till vanliga gängor, snart vinter, nya färger i naturen, nystart..." men vi stannar ofta kvar i en lunk vi känner igen, våra sysslor förändras inte nämnvärt, mer hur många lager man behöver ta på sig när man går utanför dörren.
Förr betydde "höst" fundamentala förändringar. Mikaeli kom med flytt för tjänstefolket, skörden skulle vara bärgad, den tillgång till växtlighet som sommaren erbjudit fick ransoneras och det färska blev allt mer ovanligt för var dag. Sysslorna förändrades med ljuset och från att ha arbetat ute hela solgången kom så småningom vinterns sysslor inomhus.
Sitt (stå, gå eller ligg för all del om det passar dig bättre) en stund och fundera på vad ljuset spelar för roll i din vardag. Färeställ dig sedan att du skulle vara beroende av dagsljuset på ett annat sätt, att inga elektriska lampor fanns. Låna sedan Anden i lampan av Jan Garnert på biblioteket och studera noga bilderna. Sommarens övergång i höst kommer att få en annan betydelse.
/yrsa
Förr betydde "höst" fundamentala förändringar. Mikaeli kom med flytt för tjänstefolket, skörden skulle vara bärgad, den tillgång till växtlighet som sommaren erbjudit fick ransoneras och det färska blev allt mer ovanligt för var dag. Sysslorna förändrades med ljuset och från att ha arbetat ute hela solgången kom så småningom vinterns sysslor inomhus.
Sitt (stå, gå eller ligg för all del om det passar dig bättre) en stund och fundera på vad ljuset spelar för roll i din vardag. Färeställ dig sedan att du skulle vara beroende av dagsljuset på ett annat sätt, att inga elektriska lampor fanns. Låna sedan Anden i lampan av Jan Garnert på biblioteket och studera noga bilderna. Sommarens övergång i höst kommer att få en annan betydelse.
/yrsa
Subscribe to:
Posts (Atom)