Friday, May 30, 2008

Zappapappa varm hund

En tålmodigare, värmekänsligare, klokare, kärvänlig-men-självständig-are hund får man kanske leta efter (hämtar ju min egen hundvalp imorgon så vi får väl se om det blir annat ljud i skällan då.. ;) )!

Zappa, den blandras som vi reste med från staden vid den stora sjön till byn vid det långa vattnet är härlig!

In i bilen, inget gnäll, inte något illamående och säger snällt till när det är dags att kissa.

Sover snällt och kastar sig efter skuggan i baksätet.

Ettåringen i framsätet lika duktig hon! Den cirkus vi tänkte oss uteblir nästan helt, och vart vi än kommer vill alla beundra den lilla björnungen.

Sverige är vackert, den resa bakåt i årstiderna som vi gjorde är spännande. Det blir ljusare men tidigare vår för varje landskap vi passerar längs Inlandsvägen. Det är en nästan flytande känsla att kissa en hundvalp i ett nattljust Sveg, långt hemifrån. Inte en människa förutom bilisten med ett guppande släp som bränner genom stan vid fyratiden. Men fåglarna...

Nu på Arlanda och snart i hemstaden igen. En lång resa i vårt avlånga land.

Kram från yrsa,
som är så trött att det gungar under fötterna. När hon sitter ner.

Sunday, May 25, 2008

Nu bär det av!

Om lite mindre än 24 timmar sitter jag i en bil på väg 150 mil norrut tillsammans med en av de bästa vännerna livet kommer att erbjuda mig!

Det ska bli så spännande, med valp och ettåring och Ajaure!

Jag är anställd som valp- och barnvakt på färden, i gengäld får jag en gratis resa till Ajaure, dit jag varit på väg så länge nu. Jag kan inte dölja det, jag är både hedrad inför uppdraget, uppspelt inför roadtripen och förväntansfull inför samhället som inte längre finns.

Kanske blir det kräks och skrik och jobbigt. Men det gör ingenting för jag är Tant Filt!

Se upp ni därute i världen, här kommer vi!
/yrsa

Friday, May 23, 2008

Något är fel på mig

Ojdå!

Det är vanligt att höra från mig.

Just för en liten stund sedan satte jag eld på vårt kök eftersom jag glömde av att jag värmde mjölk. Eller, det brann inte men allt som kokat över glödde på spisen och lägenheten är rökfylld.

/yrsa, lite för mycket mänskligt felande ibland.

Att minnas

Jag har vid några tillfällen tidigare funderat över platser som inte längre minns mig så som jag vill minnas dem.

Min far sa idag på telefonen "Jag är ju född här, jag kan gå in och ut mellan olika tider hur jag vill. Om jag bara tittar med ögonen för idag ser jag inte historien, då ser jag bara en bostadsort som alla andra. Det moderna samhället. Men jag kan också se alla de minnen som finns på denna plats. Men dem kan ju inte någon annan se."

Det där är precis vad jag skriver om i min magisteruppsats. Han är så klok min far, så seende. Det är skönt att prata med honom, han förstår och ser så mycket. Tar mina tankar vidare.



-------------------------

Sambon har fått tillbaka sitt Wii som varit på lagning i fem veckor. Men det är inte lagat. Det är irriterande, tycker han och tycker jag.

-------------------------

På måndag påbörjar jag och vännen en lång resa genom Sverige, tillsammans med Zappa och Agnes. Det ska bli så roligt och jag är så hedrad och glad och stolt att hon frågade om just jag ville följa med. Det ska bli så häftigt!

-------------------------

/yrsa, som borde göra annat

Varför jag helt enkelt vägrar

I veckan köpte jag jordgubbar, svenska. 225g för 35 kronor. Det är dyrt, men jag kände att jag verkligen var värd de där stackars jordgubbarna. Jag ville ha dem, jag längtade efter dem. Jag köpte dem, som sagt.

När jag kom hem och äntligen skulle avnjuta dem, till efterrätt med en kopp thé, mosade i tallriken med flytande grädde, socker och mjölk så som jordgubbar alltid njutits i min familj såg jag att de rara bären var helt ruttna och otäcka på undersidan. (De låg i en kartong med svart botten så jag hade inte kunnat se detta i affären.)

Morgonen efter blev jag vuxen och gick för att byta bären. Vanligtvis vågar jag inte detta, orkar jag inte detta. Men denna gång, dessa 225g svenska jordgubbar för 35 kronor som jag så hett längtat efter. De skulle jag ha! De var värda nervositeten att ställa krav på varorna.

Jag kom dit och allt gick smärtfritt. Tills butiksbiträdet kom ut med dagens leverans av jordgubbar - inga svenska såklart. Jag ville inte ha de holländska egentligen men tog emot de 500g för 39 kronor som erbjöds mig. Det var när biträdet sa

"Det går bra att du får de här istället, fast de är dyrare"

som jag bestämde mig för att ALDRIG NÅGONSIN jobba på ICA. Inte hur desperat jag än blir.


/yrsa, som vägrar fördummelse

Saturday, May 10, 2008

Valp

Vi väntar valp.

Jopp. Vi väntar valp. Den sötaste finaste Keo som världen skådat.

Så vi planerar. Och tänker. Och drömmer. Och pratar och tittar på bilder. Kenneln uppdaterar sin hemsida och vi är som hökar, tittar på bilderna, letar efter den teckning som vi nu lärt oss känna igen. "Där! Där, det är han!"

Vi går på promenader i staden där vi bor. Det har vi alltid gillat att göra men de senaste månaderna har vi sett med nya ögon. "Här kan vara en bra kisserunda." "Detta blir en fin långpromenad med många fina ställen att springa lös en stund." "Detta blir morgonrundan." "Oj, kan man stänga grinden till tennisplanen, då kanske vi kan träna inkallning där?"

Den allra första föreläsningen på Gotland handlade om ett projekt där man studerade hundägares upplevelse av Visby. (Föreläsningen visade sig vara en skämtföreläsning arrangerad av Kåren som Kick-Off på nollningen. Men jag gick på det och tänker ibland att det är ett bra sätt att perspektivera sina vanor: att se med någon annans ögon.)

Jag och sambon gör precis det: vi upplever vår stad med hundägarens, valpägarens, ögon och planerar, drömmer, pratar och funderar.

/yrsa, i väntans tider